Kerala

Efter mycket om och men ar jag antligen har.
Dom sista dagarna i Madgaon (Goa) bestod mest av somn, god gatumat och langa promenader. Aven om stallet i sig var ratt trist sa var det fantastiskt skont att inte bli pahoppad av forsaljare hela tiden. Eftersom jag var i stort sett den enda turisten i stan sa var dom ju liksom inte beredda :)

Nagon som var beredd dock var killen med kniv som ranade mig en kvall...han fick bara med sig lite stalar...sa ingen storre fara...men trist.

Gatumaten ar som sagt grym och kostar sallan mer an tre kronor. Jakligt trevligt satt att ata pa dessutom. Som en tapasbar dar alla sitter med varandra i baren :)

Tog nattaget igar fran Goa vid niotiden och kom fram idag runt lunch, sov inte en blund tyvarr sa jag maste forsoka halla mig vaken till minst nio ikvall iaf sa jag kan stalla dygnet ratt antligen.
Pa taget pratar alla med alla utan choser. Det ar sa sjalsbefriande att ha en san oppen gard gentemot omgivningen.

Cochin dar jag ar nu ar tryckande hett. Stan ar uppbyggd av portugiserna pa en halvo vid Keralas kust. Manga vackra hus, omgivningar, manniskor. Tyvarr aven ratt mycket turistas, sa jag stannar nog bara har i ett par dagar. Synd da jag hittat ett rum som ar riktigt vackert. Ligger pa en innergard omgivet av en harlig tradgard. Jag hyr rummet av en odmjuk och speciell aldre dam. Drar nog ett par mil norrut till Alleppey om ett par dagar for att hyra en husbat. DET kanns om nagot som riktig semester...glida fram tyst pa floderna liggandes pa dack lasandes en god bok.

Forsta veckan i Indien

Nu har jag varit har i en vecka.

Jag har sovit pa fem olika stallen, rest fran Bombay till Goa med tag, traffat en massa indier och backpackers, haft en kort romans med en skadespelerska fran Ljubliana och lyckats hyfsat bra med att inte tanka jobb.

Allt borjade lite trassligt da mitt flyg till Bryssel var sent. I Bryssel hade jag fran borjan bara 50min pa mig till Bombayflyget. Nu var Brysselplanet sa sent att jag inte skulle hinna
Jag fick vanta ett par timmar i Bryssel, sen aka till London for att dar vanta i 11 timmar, galet.
Jag intalade mig att jag redan var i Indien och da blev allt lite lattare att smalta. Sen var inflyngingen mot Heathrow fantastisk! Precis ovanfor centrala London och jag sag precis allt, kande igen gatorna och sag till och med dubbeldackarna. Jag tror jag brande mer pa Heathrow an jag gjort hela forsta veckan i Indien...hehe.

Flygresan med indiska Jet Airways var grym, sprojlans plan bra med plats, ledigt bredvid, i-stolen-tv och nagon slags hangmattevariant for fotterna.

Jag landade runt elva pa formiddagen, delade taxi in till stan med en galet ful eneglska.
Framme pa hotellet fastnade jag i sangen ett par timmar. Pa eftermiddagen letade jag mig nedat till Colaba som ar "the place to be" i Bombay. Passerade Hotel Taj Mahal(terrordaden) och det sag fortfarande stangt ut. Stora plywoodskivor runt hela fasaden. Men maktig byggnad dock. Kopte en Lonely Planet, at nagot gott som jag inte kommer ihag vad det var, promenerade runt en del och gick sen hem vid elvatiden.

Dagen efter var jag helt fardig, vaknade forst vid fyratiden, kopte en nikonkamera och en tagbiljett. Pratade lite med en engelsman (James) och at en sen middag.

Tidigt nasta morgon satte jag mig pa taget till Goa.
24 vagnar fullproppade med 99% indier.
Jag satt och samtalade med tva glada man fran Bombay som skulle ner till Goa i affarer om allt mojligt. Dom fragade om jag var gift, nar dom forstod att sa inte var fallet sa blev dom mycket bekymrade. En stund senare nar en vasterlandsk kvinna gick forbi sa hejdade dom henne och bad henne att sla sig ner hos oss. En av indierna gav mig en menande blink, jag skrattade. Kvinnan som heter Manuela var vacker, ett varmt leende och underbart fina ogon. Hon var framat och lite kaxig...i like. Vi pratade en del...men nar konduktoren kom sa blev hon bestamt visad till sin riktiga plats. Vi hann inte saga nagot innan hon forsvann, for mycket tumult runt omkring. Jag var ratt trott da taget gick klockan sju pa morgonen och jag knappt hade sovit nagot natten innan. Jag slumrade darfor in till det sovande tagdunket, allt smaprat runtomkring och alla forsaljare som passerade.

Resan tog lite drygt elva timmar och runt halvsju var jag framme i Goa. Det var kolsvart ute och en jakla massa folk. Jag lyckades tranga mig fram till en taxistation. Dar stod tva killar som jag direkt sag var fran Sverige. Under alla ar jag rest har jag lart mig att nastan alla svenskar har en oskyldig blick. Inte en loj som engelsmannen, nonchalant som israelerna eller tokblyg som finnarna. Nej, svenskars blick har nagot oforstort i sig. Som att allt dom ser ar nytt for dom(oss).
Jag fragade pa svenska om dom kom fran Sverige. Dom flinade till och nickade. Vi presenterade oss, Max och Sebastian(som vissa tva broder). Vi kom overens om att dela taxi och dom sa att dom var en till i sallskapet. Det var saklart Manuela, dom hade traffat henne dar hon hade sin riktiga plats pa taget. Jag log inombords, motte hennes blick, och hon log inombords tillbaks(tror jag). Sen log vi utanpa ocksa :)

Dom skulle till Anjuna dar Sebastian varit tidigare, jag hangde pa.
Val framme vid bungebyn sa Manuela att vi skulle dela rum. Haha...det var liksom ingen fraga. "To save money" tillade hon nar hon sag att jag skrattade till. Efter lite duschande och kladbyte(tagkladerna var som blota disktrasor) satte vi oss alla fyra pa ett livemusikstalle i narheten. Han som sjong var hog som ett hus och vagrade slappa micken fast bandet bakom lamnat for lange sen. Maten var grym, Paner Tikka som ar nagos slags ost i smarrig curry. Nar Manuela var pa toa sa smet det fram tva svenska lantisflickor och satte sig hos oss. Sofie och Camilla fran Motala och Helsingborg. Sota men ytliga och bara sugna pa techno, knark och maybe something more. Dom skulle vidare till ett ravestalle langre bort pa stranden och ville ha med oss. Sebastian var sugen och tyckte jag skulle hanga pa. Jag var inte sarskilt sugen men sag att Max limmade stenhart pa Manuela och jag orkade inte stanna kvar och kivas sa jag slot upp med technotrojkan.

Technostallet var alldeles for mycket Had Rin(dar jag var mycket i Thailand forut) for mig och som tur var sa stangde polisen ner haket ganska snart. Vi satte oss pa ett mer chillat stalle dar mina "vanner" tryckte i sig hasch, Sofie blev dalig och gick hem och jag, Sebastian och Camilla gick upp till Sebastians och Max rum nar dom stangde baren. Dar satt jag ett bra tag och var tredje hjulet eftersom Max var inne hos Manuela. Jag pimplade whiskey och dom rokte hasch. Ratt meningslost kandes det som. Efter ett tag gick jag och kikade in i det andra rummet. Max lag pa min sang och inte hos Manuela sa jag gick in och puttade over honom till sitt eget rum. Han muttrade over hur knepig hon var. Jag la mig pa rygg pa kortsidan pa hennes sang med benen upp pa vaggen, hon la sig bredvid likadant. Vi pratade i flera timmar, om livet mest. Sen kysstes vi och somnade skedandes.

Morgonen efter var vi tvungna att byta stalle da dom bara hade ett rum(som Max och Sebastian tog). Vi hittade ett mysigt stalle precis vid stranden, dar bodde vi tillsammans i ett par dagar. Jag kande dock hela tiden att jag ville vidare, dels for att jag madde daligt av att vara i Goa men aven for att jag kande mig last tillsammans med henne. Vi hade gatt sa snabbt fram, det kandes som vi passerade alla dom dar harliga stadierna i borjan av en foralskelse och borrade ner oss i nat slags "stadgat par lage". Vi hade iaf en natt, den forsta, den var underbar...
I sondags sa jag som det var och lamnade Anjuna for att sova en natt i Calungate dar jag skulle fixa en tagbiljett soderut.

Calungate var fyllt av indiska turister och vasterlandska charterlirare. Ohallbart saklart men jag skulle bara vara dar i en natt. Kopte en tagbiljett till sydspetsen av Indien och gich en lang promenad till det mer ungdomliga Baga. Lika hemskt dar...at en snabb middag och gick hem till hotellet for att sova.

Dagen efter(igar) tog jag en taxi till tagstationen i Madgaon(2tim bort).
Dar vantade jag i fyra timmar pa mitt forsenade tag. Nar jag val kommit pa taget sa sager konduktoren att min biljett ar "no good". "Get off the train now, the train is full" sager han bryskt och jag marker att taget sakta barjat rulla. Jag forsoker muta honom med 500 rupies(100 svenska) men han blir bara annu argare sa jag far hoppa av i farten.
Klockan ar nu efter midnatt och jag maste hitta nanstans att sova. Tagstationen ligger en bit untanfor stan sa jag behovde fa tag i en taxi. Det ar dock helt dott och jag far borja traska, efter ett tag lyckas jag stoppa en mc-taxi som tar mig till stan dar det fanns rum forst pa tredje stallet.
Puh...

Allt fran att ga till internetcafet till att kopa en tagbiljett ar riktigt komplicerat och kraver manga ifyllda blanketter och vantande i olika koer. Idag nar jag skulle kopa en ny tagbiljett med taget ikvall fran Goa dar jag ar nu till Kerala(sodra Indien) sa var en speciell blankett slut och jag var darfor tvungen att komma tillbaka imorgon da den kanske skulle finnas. Da hade jag redan koat i over tva timmar. Talamodet provas ordentligt men hittills har jag tagit allt med ro. Jag har ingen tid att passa eller nagon att mota upp. Bara jag och Indien i en manad.

Nu ska jag kaka nat och fortsatta lasa min bok ("Min far hade en drom", Obama)
Jag lagger upp lite bilder pa facebook.
Peace...